Etiketter

, , ,

Har precis tittat på mitt sista avsnitt. På många vis känns det otroligt skönt, men samtidigt önskar jag att jag gjort vissa saker annorlunda. Med facit i hand. Men men, är nöjd över den sk insats jag gjort och faktiskt gett mig själv många skratt! 

Lite summeringar nu då och kan förstå att ni kanske är nyfikna på hur jag tänkte kring allt, men jag tar inte upp allt i detta inlägg nu för då har vi en bok, utan delar upp det lite och tar resterande saker jag tycker är viktiga att framhäva, allt eftersom. 

Första tvekampen

Ja, många har säkert undrat varför jag kunde vara så förbannat korkad och välja en andrekämpe som är dubbelt så stor som mig. För visst är det korkat allt..

Men låt mig först backa lite: Redan några dagar in på första vecka kände jag tyvärr att jag ville hem. 500 000krs målet jag hade i stenhårt sikte på från början – vart inte så viktigt jäkligt snabbt. 

Ylva var storbonde första veckan så jag bad henne välja mig som förstekämpe. Hon ville egentligen välja Daniel vad jag förstått, men hon höll vad hon lovade till mig och det är jag tacksam över. 

Att det blev Rosé-marie var redan förbestämt mellan mig och Rosie. Hon skulle ge mig en sju-jäkla skjuts ut ur Farmen och jag hade varit helt ok med det. För att packa ihop min kappsäck och knalla ut skulle jag inte göra. Nej jag ville ha en tvekamp där jag fick ge mitt allt. 

Att Paolo sen säger att mitt äventyr inte var över – ja om ni hade fått sett mitt ansikte hela vägen ut så hade ni förstått att jag vart riktigt besviken. Men samtidigt inte speciellt förvånad. 

Låt mig förklara:

Innan första tvekampen gick av stapeln så hade jag dragit en slutsats att det verkade av tidigare säsonger att döma – att någon får komma tillbaka som utmanare. Jag kände att jag hade 50/50 chans där liksom. Detta sa jag till de andra deltagarna; att jag ger mig fan på att jag kommer tillbaka som utmanare. 

Och där hade jag rätt. Och någonstans mellan tinget och Torpet så ”hittade jag tillfälligt nya krafter” och skakade av mig de flesta känslorna och typ körde på. 

Hem

För er som undrar hur fasiken man kan söka in till ett program som Farmen och sen efter några dagar vill slänga in handduken. Till er säger jag följande: Ingen som aldrig varit med i ett tv program, och i detta fallet Farmen, kan helt säga att man vet exakt vad det går ut på, hur du kommer känna och vad som kommer hända. Ingen. 

Att leva som för 100 år sen var väl inga större problem. Längtan till människor och andra saker man i sin vardag vant sig vid – ja den var jäkligt tuff, men man hade säkert överlevt. Jag var inte heller förberedd på allt runtomkring, som tex hur allt var uppbyggt kring programmet. Och vissa aspekter av det som jag märkte allt eftersom, och min egen manifestation till detta – så diggade jag det inte värst mycket. 

Fast jag ville lika mycket hem som jag samtidigt ville vara kvar och tävla. 

Mitt lömska spel

Ja hur tänkte jag här? Mycket av det ni ser är en blandning av  ”spel för gallerierna” och en del min allt-eftersom-taktik som blåste hårt som nordanvinden upp i ansiktet på mig. Haha! En salig blandning av mycket och resonerade som så att medans jag var kvar så skulle jag ”röra om lite i grytan”. Bakom kulisserna ville jag för det mesta fortfarande hem dock. 

Det ni tittare ser och hör är givetvis mina ord. Men ni hör och ser inte allt. Att jag vände min riktiga hemlängtan till en typ av ”taktik” när jag fann tillfällig styrka, kom väldigt behändigt och var riktigt riktigt roligt faktiskt. Tror jag kunde gått betydligt längre om jag valde Jocke istället för Amanda nu i sista tvekampen. Men JÄKLAR vilket liv det hade blivit! Haha! Önskar jag kunde backa bandet lite där och göra vissa justeringar bara för skojs skull och för att retas lite till 😉 Men jag ville ju hem…

Rocky Amanda Balboa vs mig då

Haha detta var riktigt kul! Amanda var SUPERTAGGAD inför denna tvekamp och gick upp till tinget vaggandes precis som Rocky Balboa inför sin fight. Höll på att dö så roligt det såg ut 😂 

Amanda är en stark brud som många fysiskt inte sätter sig på. Så jag åkte givetvis runt som en vante och hann aldrig riktigt få ett grepp förrän det var klart. Hoppsan då! 

Tror Amanda kände sig lite som Farmens hero – att hon fick skicka hem mig. Och det bjuder jag gott på! 

Nej nu får det räcka för ikväll, men jag har betydligt mer att berätta! 

Annonser