Etiketter

, , , , , ,

Det här inlägget handlar egentligen inte om politik men huvudrollsinnehavaren i mitt inlägg är i detta fall Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna. Finns fler huvudrollsinnehavare. Twitter, åsikter och i allra högsta grad kommunikation.

Låt mig inledningsvis förklara vart jag står rent politiskt. Och det är nog något diffust. Eftersom jag inte kan påstå att jag är extremt kunnig i vad alla partier står för, eller på någon slags expertnivå när det gäller politik över lag, så har jag åtminstone snappat upp en hel del för att veta detta: mycket i Sverigedemokraternas värderingar och politik stämmer inte överens med mina egna värderingar och politiska ståndpunkt. Om detta var för luddig förklaring för dig, kommer du snart att förstå att poängen med detta inlägg gör det helt oväsentligt för mig att ge mig in i politiska detaljer, för detta inlägg handlar i grund och botten om artikeln om Jimmie Åkelunds nekande till studiebesök på geriatriken på Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

Under kvällen igår läste jag artikel av Nyheter24 där rubriken var ”Jimmie Åkesson stoppad av läkare – ”för patientsäkerheten”. Min första reaktion var – ”men vad i helvetet?!”, läser vidare att han då av olika anledningar tydligen vart nekad studiebesök på sjukhuset av läkaren Jon Brännström – också gitarrist i bandet Refused.

Image

Under den senaste tiden har det känts som att jag varit mer uppkopplad på Twitter än normal. Vilket är kul! Twitter växer mer och mer för mig och jag börjar känna mig mer bekväm med den sk ”instant communikation”. Snabbheten, tillgängligheten och spontaniteten lockar mig mer och mer.

Så naturligtvis Twittrade jag om detta. Jag ville uttrycka vad jag kände när jag läste artikeln.

Innan jag går vidare vill jag säga detta:

  1. Det är valår – alla politiker åker runt land och rike för att dels bemöta väljarna och samtidigt få en mer konkret uppfattning av ”läget” i vårt samhälle. Städer, kommuner, skolor, restauranger, arbetsplatser, och i detta fall – även sjukhus får på ett eller annat sätt skymten av någon representant från något politiskt parti.
  2. Vi lever i ett demokratiskt land. (Vad händer med demokratin om vi börjar porta partirepresentanter hit och dit pga att vi inte håller med. Vart tar den politiska debatten vägen då?)
  3. Jimmie Åkesson är partiledare för Sverigedemokraterna och har blivit invald av tillräcklig del av svenska folket till Riksdagen.

Oavsett min uppfattning om Jimmie Åkesson och hans parti så kändes hans avvisande från sjukhuset fel. Min åsikt. Visst, jag kan förstå att han är både älskad och hatat. Kanske mest hatad, vad vet jag. Men ändå. Han är partiledare och som del i hans uppdrag måste han ju möta väljarna ute i samhället. Igår råkade det vara ett sjukhus. Och oavsett vart han blev stoppad och av vem/vilka, hade jag fortfarande haft samma åsikt.

Så jag skrev som sagt en Tweet:Image

Fick reaktion på denna tweet som ledde till långdragna tweets fram och tillbaka. ungefär som två fåglar i varsitt träd som kvittrar i näbb på varann. Under ca 4 timmar höll vi på såhär. Personen i fråga är egentligen oväsentlig i det hela som för all del troligtvis är en snäll och trevlig människa i övrigt. Men resonemanget bakom dennes tweets gav mig indikationer på att denne inte riktig förstod vad jag menade och tog illa vid sig. Kommunikationen oss emellan spretade något.

Det jag ville säga med tweeten var först och främst inte ordagrant att han nu kommer bli nekad vård, utan det var mer menat – och vad sker next liksom. Bildligt talat. Han kunde lika gärna bli nekad att gå på studiebesök i mataffär, och jag hade troligtvis skrivit nått i stil med – ”ska han bli nekad mat nu också?”

Hur lätt är det egentligen att missförstå och misstolka folk i skrivelser? Och speciellt på Twitter där du endast har 140 tecken. I en sådan här situation tror jag det är otroligt vanligt. För personen jag twittrade med så hade denne uppenbarligen starka åsikter om min tweet, jag likaså. Jag respekterar allas åsikter, men det innebär inte att jag alltid håller med, och jag har en förståelse för att jag inte alltid kan få mina egna åsikter accepterade av alla. Men jag välkomnar alltid en debatt.

Utifrån att någon annan skulle ifrågasätta så kommer jag hänvisa till detta inlägg. Och jag står fortfarande fast vid att jag tyckte läkaren gjorde fel (jag vet ju exempelvis inte till vilken grad ”personalen mådde dåligt”, hade jag vetat det så kanske jag hade resonerat liiite annorlunda).

Nästa gång och där meningsskiljaktigheter råder på Twitter välkomnar jag nog ett telefonsamtal. Det var roande att twittra fram och tillbaka, men missförståelsen som jag uppfattade var mycket till grund för vissa reaktioner var stundtals frustrerande.

Twitter i all sin ära – men ibland tror jag en kopp kaffe face 2 face eller telesamtal kan vara mer utvecklande till rätt riktning: att vi har alla rätt till vår åsikt och att vi bör skilja på sak och person.

Avslutar med ett citat från Jackie Kothbauer blogg

Jag skulle vilja be dig att ta ditt ansvar för en levande debatt om vad som är bra, dåligt, rätt och fel i samhället. 

Följ mig gärna på Twitter: @Syloc 

Annonser